Peter Hjörne

SvD Näringsliv, fredag 7 februari 2014:
När Harry Hjörne tog över GP var tidningen stadens minsta. Idag är hans barnbarn huvudägare i en av landets största mediekoncerner till följd av offensiva förvärv.  Men dominansen har kostat. I Stampens nästa bokslut väntar stora nedskrivningar. 

Peter Hjörne stannar till framför en olja på duk.

–       En Simonsson. Jag hittade den på Bukowskis i Göteborg. Hon var så jädra vacker att jag var tvungen. Är det en mohairkofta hon har?

Tavlan hänger utanför koncernens representationsvåning, som han helst undviker men låter sig fotograferas i. I dunkelt ljus framträder ljuskronor, porslinsurnor och sittmöbler. I mörkret utanför svischar 7:ans spårvagn förbi. Det bländande neonljusen från Petter Stordalens hotell studsar mot fönsterrutan och påminner om att salongen hör till en annan tid.  Peter Hjörne sätter sig på armstödet till en fåtölj i farfar Harrys bibliotek och tittar in i kameran.

–       Såhär? skojar han och placerar armbågen på knäet och vilar hakan mot knytnäven i en magasinsomlagspose.

hjorne 1hjorne 2Hans arbetsrum, som vi på hans begäran förflyttar oss till, befinner sig någonstans mellan salongens vemod och framtidens oförutsägbarhet. Modern konst mot vita väggar. Soffgrupp av Le Corbusier, soffbord av Frank. I bortre ändan står två stora skrivbord mittemot varandra. Om dagarna sitter han vid det ena, hans äldsta dotter vid det andra.

De tre äldsta av hans fem döttrar har skolats i familjeföretagande av businesskolan IMD i Lausanne vid ett, enligt deras far, antal ”specialsydda tillfällen”. Hittills har den förstfödda dottern Josefin Hjörne-Meyer, 33, klivit fram som vd för ägarbolaget Skärelja och ledamot i koncernstyrelsen.

Några meter bort från tredje- och fjärde generationen Hjörnes arbetsrum ligger GP:s ekonomi-politik-redaktion där jag var vikarie 2009. Samma år var Stampens mål att dubbla omsättningen på fem år. Fem år senare är omsättningen ungefär densamma och målet ett annat. Det gäller först och främst att hålla verksamheten i skick. Förutom konjunktur och strukturomvandling pressas koncernen av en goodwillpost på 3,3 miljarder kronor, bland annat från tidigare tidningsförvärv. 2013 års bokslut kommer, erkänner Peter Hjörne på sofistikerad göteborgska, att bjuda på en ordentlig nedskrivning.  Men han säger sig tro på ägarformen och på det Stampen hållit på med i snart fyra generationer.

–       Vi är inte ensamma med att sitta kvar på medietillgångar och det finns till och med de som köper nu som inte är idioter. Warren Buffett köpte lokaltidningar, för vem annars skulle berätta om det lokala samhället om inte de lokala tidningarna? Han var en av de riktiga ätarna av de traditionella medierna en gång i tiden, säger han.

Samtidigt existerar det ju, i framförallt USA, en kultur där medieägandet blivit ett slags välgörenhetsprojekt.

Men det är väl bra. Att göra det därför att det är bra och viktigt och möjligtvis därför att man tror på affären. Buffett, till exempel, gör det nog inte bara av sitt hjärtas godhet. Bezos vet vi ju inte riktigt vad han vill.

Vad har gjort att du som ägare velat vara publicist?

Kärnan handlar ju om publicistik, journalistik, nyhetsförmedling. Det har roat mig.

Jag är egentligen ekonom men läste före det humanistisk halvklassisk. Många av mina intressen då och nu handlar om språk, kultur och det skrivna. När jag tog över som chefredaktör -93 hade jag tydliga idéer om hur tidningen skulle förändras. Men när jag tittade på de planerna för ett tag sedan stod där inte ett ord om internet. Idéerna då handlade om att vara tydliga med det lokala uppdraget och gifta ihop design och det skrivna. Eftersom jag inte var sprungen ur den här miljön tänkte jag att jag måste få tag i den vassaste som finns. Då var Mario Garcia det stora namnet. Jag åkte över till Florida och övertygade honom om att det här var ett spännande uppdrag.

Du var pappas pojk tillhörande ägarfamiljen, hur tycker du att du behandlades?

Den resan hade jag redan varit igenom när jag blev chefredaktör. Jag ska inte göra mig några illusioner om att det var jättepopulärt men det hade varit så pass stökigt under en period att det lugn som jag möjligtvis kunde tillföra togs emot väl. Jag kom ju till företaget -79 när jag var i din ålder. Då stod det på GT: s löpsedel: ”Pappas pojke får toppjobb på GP”. Jag såg den illgula löpsedeln på kiosken och tänkte ”vad i hela friden har jag gett mig in på?”.

Var det ett toppjobb?

Nej. Jag var assistent åt kamrern.

Så det fanns en misstänksamhet?

Ja, absolut och på goda grunder tills man har bevisat sig. Sedan gick det hyggligt på det jobb jag hade och när jag blev vd. Mycket av kompetensfrågan försvann Men det fanns en annan dimension av det som handlade om ägande – publicistisk. Där fick jag ett ordentligt påhopp av Svante Nycander i DN. Det var ju minsann otillbörligt och felaktigt att ägaren tog makten över det fria ordet. Det fanns nog en hel rad som tyckte så.

Tog du åt dig av det?

Jag tog inte åt mig eftersom jag tyckte att det fanns en bristande logik i det. Vi har en grundlag som säger att var och en kan starta en periodisk tidskrift. Hade man då framgång i detta blev det förgripligt någonstans på vägen. Det var oklart om det var felaktigt i generation två eller tre. Det finns någon inbyggd misstro om att man egentligen är mer intresserad av pengar och därför låter pengar influera journalistiken. Jag tror att jag ganska snart visade att så förhåller det sig inte.

Hur har du påverkat Göteborgs politiska liv och styre som opinionsbildare?

Hade borgliga ledarsidor influerat i den mån som vissa tror hade Sverige varit borgligt styrt sedan Hedenhös. De flesta kommuner också, men så är inte fallet. Det är inte så att man har våldsam makt att påverka politiska skeenden eller maktförhållanden. Däremot kan man påtala saker från andra håll än den gängse bilden. Jag gör mig inga illusioner om att jag påverkat Göteborg annat än i mycket små avseenden.

På senare tid har du kritiserat Gardells intressen i Volvo och gett en känga till Stefan Löfven efter en debattartikel i DN. Tycker du att Sverige är för Stockholmsfixerat?

Eftersom jag tycker att Göteborgs-Posten ska ha fokus och tyngdpunkt på Göteborg kan jag inte samtidigt tycka att Svenska Dagbladet ska intressera sig för Göteborg lika mycket som för Stockholm.  Men det finns en omedvetenhet kring och ett ointresse för resten av landet i vissa kretsar och i vissa debatter i huvudstaden. Jag kan tycka att vissa frågor, infrastrukturfrågor i Västsverige till exempel, kommer i bakvatten.

Samtidigt har Stampen expanderat och blivit ett rikstäckande mediehus med gratis- och lokaltidningar. Har du någon ambition för opinionsbildningen?

Det vi kan göra är att samordna teknik, ekonomi, tryck, distribution men också viss journalistik. Men man får ju aldrig ta bort redaktörskapet eller inflytandet över de lokala annonsaffärerna. Det finns en oavvislig befogenhet hos en ansvarig utgivare och går man in och pillar i det hon eller han gör är man illa ute. Dessutom har jag inte sådana ambitioner. Jag tror att en redaktör i Uddevalla, Västerås, Örebro eller Halmstad (samtliga orter i vilka Stampen äger tidningar) är mycket bättre skickad att driva de tidningarna.

Är det därför man gjort flera internrekryteringar på GP när nya poster tillsats?

Jag tror att internrekryteringar i största allmänhet är väldigt bra. Det kan ju inte bara vara internrekryteringar, då blir det inavel, men så länge man konkurrensutsatt tjänsten och kommer till att det blir en intern rekrytering så finns det fördelar: personen kan bolaget, tidningen, förhållandena, orten.

Vi pratade om GP:s lokala fokus.  Du verkar prestigelös på det sättet, du hade kunnat synas mer i riksmedier?

Om jag skulle följa det monstret hos oss alla som är fåfänga. Det är inte så att jag aldrig blivit tillfrågad att sitta i debattprogram och tv-soffor men jag har valt bort det därför att jag tycker att det är en viktigare och roligare uppgift att vara på plats här på Göteborgs-Posten. Tidningen är mitt medium, jag tycker det är good enough.

På tal om Göteborg har du skrivit om kommunpolitikernas vidlyftiga och korrupta vanor men också kritiserat debatten för att sakna proportioner vilket väckt uppmärksamhet i Göteborg.  

Jag tror inte för ett ögonblick att Göteborg är mer korrupt eller sämre hanterat än de flesta andra städer i det här landet. Jag tror att korruptionen och missförhållandena är förhållandevis få och att väldigt mycket är välskött eller i varje fall hederligt skött. Om man sedan gör en jättesatsning för att ta rätt på hur det förhåller sig kring Mipi-mässan 2010 och det man kommer fram till är ett kvitto på 600 spänn och en öppen bar, kan man då ta det för intäkt för att Göteborg är en korrupt stad som vi ska kalla Muteborg? Det hade inget med mutor att göra till att börja med. Mutfrågan gäller Stefan Allbäck-historien och även Göteborg Energi där det fanns ett antal misstankar, men man får sätta det i proportion till verksamhetens omfattning. Är detta en korrupt stad där människor berikar varandra på ett felaktigt sätt och tar felaktiga hänsyn? Jag tror inte det.

Vad säger ”Göteborgsandan” dig?

Göteborgsandan är ursprungligen när människor alldeles oavsett politisk hållning samlades runt en idé att göra någonting som var bra för Göteborg. Visst finns det en uppenbar fara med att alla rör sig mot mitten – alternativen för väljarna blir färre. Å andra sidan finns det en fördel med att samlas kring en uppgift och göra den väl. Politik, akademi, näringsliv och kultur kan göra grejer tillsammans utan att vara korrupta eller rucka på sin integritet. Men det har kommit att bli en betydelseskjutning där begreppet innebär lite halvunkna uppgörelser i slutna rum bortom transparensen och kontrollen. Så kan det säkert vara, men det är inte det som är Göteborgsandan för mig. Den är öppenhet, samarbete på det goda sättet och handlar alls inte om slutenhet och otillbörligt gynnande. Det innebär inte att man inte ska jaga det som finns, motarbeta det och beivra det men vi kan inte ständigt klä oss i säck och aska och säga att det är så eländigt här. Det är det inte. Vi måste sträcka på ryggen, höja blicken och inte köpa de här nidbilderna.

Det är inte så att du är partisk och känner några av de här personerna?

Nej. Jag känner dem ytligt. Pratar vi om tjänstemän i kommunen som den här stackars Bertil Rignäs som blev av med sin heder och alla sina uppdrag för ett misstag? Jag har aldrig träffat honom. Jag har träffat Anneli Hultén och känner henne ytligt. Varför skulle jag som företrädare för en tidning låta mig fångas in? Det är otänkbart. Klart att jag känner makthavare, folk i näringslivet och några politiska toppar men det innebär inte att jag låter mig moraliskt korrumperas av deras intressen.  Det finns en bild av att alla känner varandra i Göteborg och sitter och kuckelurar i stängda rum. Det är en bild som jag inte köper. En stad som har de två Volvoföretagen, hela Lindholmen science park, universitetet, Chalmers, Astra, life science-bolag, duktiga filmare, en stark kultursektor, Symfonikerna som är nationalorkester, operan som är av toppklass… Det är inte tecken på en sluten och ängslig stad. Ska man vara i framkant på detta måste man vara öppen, kreativ och kraftfull.

Jag gick på Samskolan härborta där det ansågs fint att vara bekant med familjen Hjörne. Hur ser du på familjens höga status?

Peter Hjörne rycker på axlarna och grimaserar i en uttråkad gest. För första gången under intervjun låter han svaret dröja.

I den mån vi har det hoppas jag att vi har förtjänat det genom att göra hyggliga insatser över en längre tid. Det låter möjligtvis arrogant och aningslöst men jag funderar inte så mycket över det. När jag för samtal med mina barn är jag noggrann med att det inte finns någon anledning att sätta sig på höga hästar och tro att man har större värde än andra därför att man råkar vara född med någonting eller heta någonting. Sedan är jag inte dummare än att jag begriper att man kan tänka så kring en familj som varit synlig i den här staden sedan 1926 i ett ganska publikt sammanhang. Men jag tror att man måste värja sig från det, annars är risken stor för fåfänga, konstiga beslut och ett konstigt uppträdande.

GP har sedan länge en unik ställning som den enda morgontidningen (gratistidningar borträknade) på orten.

Det finns många som varit bekymrade över det. Jag satt i många debatter i utgivarsammanhang och diskuterade presskoncentration, utredningar tillsattes och Marita Ulvskog var väldigt upptagen av att diskutera detta. Min tes har hela tiden varit att yttrandefriheten har vidgats och att många fler har tillträde till offentligheten. Det finns mycket mer konkurrens idag än det någonsin har gjort.

Hur ser du då på att många ändå tycker att det är viktigt med två tidningar på en större ort?

Det klart att det vore bättre men det finns inte utrymme. Utan presstöd hade inte din tidning funnits om det inte funnits privata finansiärer. Jag tror inte att det är fundamentalt för öppenheten i en stad eller ett samhälle att där finns två tidningar idag när medieutbudet ser ut som den gör. Det var viktigare förr.

Menar du att presstödet spelat ut sin roll?

Jag har aldrig varit ett fan av presstöd. Alla stödformer korrumperar ju en marknadssituation. Förr fick till exempel Arbetet Väst lika mycket presstöd per exemplar som en prenumerant betalade.

Är det inte lätt att tycka så om man varit den starka tidningen på orten?

Jo, det är lättare att tycka än om man vore den svagare. Men man kan inte diskutera frågan i ett vakuum. Jag tror få säger emot mig när jag säger att det sällan funnits så många uttrycksformer som idag. Det fanns förvisso fem tidningar i Göteborg när min farfar tog över Göteborgs-Posten 1926, GP var den minsta, men det var långt ifrån någon majoritet som läste tidningar. Göteborgs-Postens framgång var ju att man satte ner prenumerationspriset så att fler hade råd att hålla sig med anständig journalistik. Under den perioden blev tidningarna verkligen massmedier. Vi sponsrade tryckningen av såväl Handelstidningen som Arbetet därför att vi tyckte det var viktigt.

Medieutbudet har blivit större men svårare att kapitalisera på. Stampen har en goodwillpost på 3,3 miljarder kronor, är det inte dags att justera den?

Det är säkert så att det kommer göras. Du kommer se en goodwillnedskrivning, ja.

Hur omfattande kommer den att vara?

Det svarar inte jag på nu, det får vi se när bokslutskommunikén kommer.

Men det är en betydande nedskrivning?

Det är en ordentlig nedskrivning, ja. Det kommer från tidningsförvärven naturligtvis. Nu ska jag inte gå in på sådant som jag inte kan riktigt men vi gjorde en omstrukturering av tidningsinnehaven vilket gjorde att allt det som är goodwill är inte sådant som vi betalat för. Sedan får vi se om vi kan försvara de värdena som blir nästa år.

Stampen media partners (Stampens tillväxtbolag) resultat sägs vara på väg åt fel håll. Är du nöjd med utvecklingen i det bolaget?

Jag tror att vi kommer vara nöjda med den. Även för oss nya verksamheter utsätts för samma konjunkturtryck som alla andra medieformer. Det klart att det har varit kärvare. Men jag ska inte sitta och uttala mig om specifika ekonomiska frågor för det är inte riktigt det jag kan. Men om du frågar mig om jag är nöjd med Stampen media partners som del av koncernen så är jag det.

En del av innehållet i Stampen media partners är OTW som bland annat gör kundtidningar åt företag. Vad signalerar det om journalistiken?

Det signalerar så vitt jag vet ingenting vad gäller de andra tidningarna utan möjligtvis att vi har några som är duktiga på uppdragsjournalistik och att det är en intressant del av en mediamix.  Men det säger ingenting om den övriga verksamheten, de ligger inte heller tillsammans.

Jag tänker ur ett mer allmänt perspektiv. Just nu går det bra för den typen av tidningar och sämre för traditionella. Finns det en risk i att företag hellre ger ut sin egen tidning än annonserar i GP, SvD eller DN?

Men det får vi finna oss i. Jag menar världen ser nu ut på ett helt annorlunda sätt och på samma sätt som det finns fler kanaler för människor att komma till tals så finns det också fler möjligheter för företag och organisationer att nå ut. Det här är en, utomhusreklam en annan (Stampens dotterbolag Wallstreet ägnar sig åt digital sådan).  Man får rätta sig efter den konkurrens som är.

Förr ett par år sedan var Stampens mål att omsättningen skulle dubblas på fem år. Vad är det nuvarande?

Så blir det inte. Nu ser kunskapen, besluten och framtidsutsikterna annorlunda ut. Konjunkturen kommer sannolikt att vända uppåt även för medieföretagen och det kommer finnas ett fortsatt behov av det Stampen har hållit på med – nämligen att konsolidera tidningsbranschen och även tryckeribranschen. Jag tror att vi kommer behöva gå vidare med det. Grundidén att förvärva och slå samman tror jag var bra. Större massa, större utvecklingskraft, bättre uthållighet. Just nu är vi väldigt fokuserade på att få ännu bättre ordning på det vi håller på med.

Dina döttrar kommer att ta över förr eller senare, din äldsta har redan tagit steget in. Har de vad som krävs för att ta Stampen in i en allt tuffare framtid?

Ja, som far är man normalt sett väldigt stolt över sina barn och det är jag också alldeles oaktat. Den som har klivit fram och är mest engagerad är min äldsta dotter. Därmed inte sagt att andra inte gör goda insatser, men Josefin jobbar som vd för vårt ägarbolag och sitter med i koncernstyrelse och nomineringskommitté. Hittills har det gått väldigt bra för henne. Sedan får vi se. Louise som är den yngre av de äldre, jämnårig med dig, har precis slutat sina studier, gift sig och söker jobb. Hon sitter i Stampen Media Partners styrelse och Cecilia sitter i SLM:s. Alla får hitta sin egen väg, sedan får man fundera över rollerna. Jag tror att man kommer separera ägarrollen och det operativa arbetet. Det kommer inte att bli som förr då min farfar styrde det mesta.

Finns det någon av dina döttrar som har en publicistisk ambition?

Nej. Louise vet jag inte, men det tror jag inte. Vi har koncentrerat oss på att samtala om att ifall de vill vara med på ägarsidan i fortsättningen ställs det höga krav på kunskap, engagemang och, faktiskt, kompetens. Det möjligt att någon av dem kan komma in om hon kan försvara en plats någonstans. De är unga än.

Finns det en fara i att det blir en skarpare uppdelning i verksamheten, att man inte förstår varandra eller har olika intressen?

Det finns både fördelar och nackdelar. Den gamla typen av familjeföretagande där man styrde och ställde över allting tror inte jag på. Jag tror på en meritokrati där man respekterar de olika nivåerna: ägare, styrelse, ledning och verksamhet. Man ska inte klafsa omkring i det där, då får man inte in de bästa människorna. Det här är en fördel med en separation. En nackdel är att man kan verksamheten sämre, å andra sidan går utvecklingen så fort ändå. Jag har ju erfarenhet men det som händer nu kan inte jag jätteväl. Förr gjorde man femårsplaner, det är ingen som gör det idag.

Hur mycket har du bestämt genom åren?

Som vd bestämmer man mycket och är man både vd och ägare bestämmer man ännu mer. Som chefredaktör bär man kanske en större tyngd, som andra nog inte ser, om man också är ägare. Men jag försökte göra detta väldigt professionellt och frikopplat från ägarrollen. När jag satt på redaktionen var det utgivarskapet och journalistiken jag höll på med.

Vad fick du för råd om medier av din pappa?

Bli inte chefredaktör, sa han.

Men det blev du.

Ja, min pappa tog över mitt under 68-revolutionen och var nog ganska färgad av det opinionsmässiga och ideologiska tryck som han utsattes för. Så när han gav mig rådet var det nog av omtanke.

Vad har du lärt dina döttrar om medier?

Det är nästan omöjligt att säga, men mer värderingar än faktisk kunskap. Om hur man ser på samhället, hur man ser på människor och respekten för till exempel mediernas roll. Är det något jag tyckt har varit viktigt att säga så är det att man inte bara kan kliva in i en maktposition utan man måste sätta skuldran till ordentligt. Det går inte an att sitta och klippa kuponger.  Sedan har vi haft ett ganska ordentligt program kring familjeföretagande för dem där vi varit i kontakt med IMD i Lausanne. Den har en del som sysslar med forskning och rådgivning till familjeföretag, så den skolan har vi tagit till hjälp.

Tagit till hjälp, hur då?

De har gått igenom kurser helt enkelt. Vi har haft några specialsydda tillfällen för dem. Det har handlat om ”business family” och ”family business”. Ska man fortsätta vara ett familjeföretag måste familjen tillföra något till bolaget och bolaget måste ge något till familjen. Det finns ganska mycket kunskaper om vad som blir galet och vad som blir bra och det finns ingen anledning att försöka fixa till det själv. Josefin har varit runt i hela koncernen i ett uppgjort program. Sedan ska man inte sticka under stol med att styrelsearbete också är en utbildningsprocess.

Men familjen Hjörne har ingen motsvarande Bonniers Gutkind-konferens?

Nej. Min syster (författaren Marika Cobbold Hjörne) och hennes barn har aktier i det här också. Vi har en kusinträff med lite information men inte alls i den formaliserade meningen. Mina stora barn är tre, de är alla tre gifta och vid något tillfälle per år har vi också informerat barnbarnens pappor och haft en liten träff där vi berättat om företaget. Men det är inget stort. Vi ses hemma hos oss.

Sex snabba: 

Fotbollslag?

ÖIS. Det är en arvsfråga.

Hur går det i valet?

Då svarar jag sibyllelikt: det är inte avgjort ännu.

Vad läser du just nu?

En bok av Tomas Sjödin som heter Det händer när du vilar. Jag har precis lagt ner Gabriella Håkanssons Aldermanns arvinge och jag är på Kanada av en man som jag inte kommer ihåg namnet på… Richard Ford.

Medievanor?

Jösses. Massa tidningar och en del tidskrifter. Men jag bloggar inte, twittrar inte och är inte på Facebook.

Bästa Göteborgs-tips?

Jag råkar tycka om Avenyn. Tipset är nog någon av institutionerna runt Götaplatsen: där finns Konserthuset, Konstmuseet eller Stadsteatern och så småningom biblioteket igen. Motto?

”Både och”. Livet är inte antingen eller utan påfallande ofta både och.  Den enda vägens politik leder ofta fel.

Peter Hjörne

Född: 1952

Bor: Lorensberg, Göteborg.

Utbildning: Civilekonom

Familj: Fru och fem döttrar.

Karriär: Trainee hos maskintillverkaren John Deere. Assistenttjänst på GP 1979, vd 85-93, chefredaktör 93-01, chefredaktör för opinionsavdelningarna 01-08, politisk chefredaktör 08-12, krönikör på ledarsidan sedan juni -12. I övrigt huvudägare och vice styrelseordförande, Stampen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *