”Sorglig signal om bristande tro på sig själv”

SvD Näringsliv, onsdag 28 maj 2014:
Metros beslut att låta TT ta över pappersinnehållet är en sorglig signal om tidningens bristande tro på sig själv. Självkänslan är i botten och desperationen total.

Ur ett sifferperspektiv är beslutet självklart. Det är inte svårt att se de omedelbara ekonomiska fördelarna med outsourcing och färre anställda. Mer pengar i fickan, så klart. Men bakom räknenissarnas nyckfulla ”så överlever vi krisen”-manöver döljer sig en större knäckfråga, som förr eller senare kommer att drabba alla aktörer som slår in på Metros väg: Varför ska läsarna välja oss när vi skriver precis samma sak som alla andra?

Tyvärr är inte Metro unik i sin strategi. Sajt efter sajt fylls till stor del av material från andra källor, varav TT och de stora internationella nyhetsbyråerna tillhör de vanligare. Omtalade satsningar som Buzzfeed och Schibstedägda Omni bygger sitt innehåll på andras. De paketerar det snyggt, når ut med det stort och hyllas för sitt ”förnyande”.

Vissa lyckas och kommer att fortsätta lyckas med den här arbetsmetoden. I alla fall så länge andra tappert fortsätter producera materialet de kapitaliserar på.

Digitala genier kommer nog att fortsätta hitta sätt att tjäna pengar på andras innehåll. Men tidningarna måste tjäna pengar på sitt eget. Istället väljer man att samarbeta med andra, och delar material på sajter och papperssidor. Lustigt nog samtidigt som man försöker sälja sig själv genom att påtala hur ”unik” man är.

Impulsen att greppa tag i en samarbetspartner när det blåser kalla vindar är förståelig, men inte särskilt logisk. Till viss del är samarbete smart, men det finns en gräns när det riskerar utarma både varumärke och läsarens intresse.

Ingen vet säkert hur man ska ta betalt för journalistik i framtiden, eller för den delen nu. Men jag är ganska säker på att det inte handlar om att erbjuda samma innehåll som alla andra. Innehållet borde bli mer differentierat, snarare än likriktat.

Metro började som en produkt unik i sitt slag. Tidningen lyckades därför att den hittade en lucka i mediekonsumentens liv, nämligen kollektivtrafikresan till jobbet eller skolan på morgonen. Som en stolt bonus lyckades den nå personer som aldrig läst en morgontidning. Räckvidden var enorm och distributionen smart. Idag har tiden sprungit förbi tidningen.

På tunnelbanan och bussen läser folk nyheter i mobilen. Beslutet att behålla en mindre webbredaktion, säga upp resten och outsourca produktionen av papperstidningen skriker ”vi kör så länge det går och ser till att göra det billigt”.

Metros strategi säger inte bara något om Metro. Den är en del av ett mediesamhälle där det unika suddas ut och där hantverket – själva grundstommen i journalistiken – inte får kosta. Där alla aktörer desperat vill sticka ut men alltmer liknar varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *